Min bästa kompis
VI träffas ju förvisso ganska mycket genom arbetet. Så det är kanske därför vi inte orkar med varandra här hemma.
För spelade vi spel ihop, vi tjattade i hop, vi shoppade och vi gjorde en massa skoj tillsammans. Förvisso så har vi skoj tillsammans fortfarande men det blir mer och mer "allvarliga" saker vi gör tillsammans. Det ska vara eftertanke med vår tid tillsammans nuförtiden. Jag minns om än med blandade känslor min tid på www.funbase.se tänk det var redan 1996. Cider....... tänk vad mycket vi varit med om sen dess.
Barnen däremot blir mer och mer kompis med D. Håller det på att bli så att det ska ta över min roll hos D? De gör alla de där kuliga sakerna nu, de spelar spel, tränar alfabetet osv.... Det är med viss sorg i hjärtat jag inser att vi vuxit i från varandra.
Min lilla Dator kommer vår tid någosin komma tillbaka
Usch vad tragiskt att ert förhållande är på glid. Jag minns en annan mamma som för ett år sedan var tvungen att lugna ner tempot med sin älskare K. Hon började längta efter honom direkt på förmiddagen och räknade minuterna tills maken R kom hem från jobbet och hon kunde rusa iväg. Vissa veckor blev det nästan varje dag. Nu är deras förhållande lite mer sansat och hon nöjer sig med att träffa honom på lördagar. Eller vad säger du kamrat C, träffar du din kung mer än så?!
;o) Ibland saknar jag K så jag håller på att gå åt! Det är just i dom tillfällena han dyker upp, tryckt i något blad som hamnar i min brevlåda, berättar att han just nu är extra fin och god. Han är oemotståndlig, jag bara måste ha honom på studs! Han är som en drog för mej...DR Phil, please, please help me!
Love from a desperat student! ;o)
Jag har träffat din Lover o dag C. Underbart har vi det :-)