hittade jag min förlossningsberättelse från när jag fick Moa. Hade den liggandes på den gamla datorn och när den kraschade så försvann även berättelsen. Men på den tiden så var jag med på en sida som hette julibarn.nu. Jag kom ihåg att Mia som drev den sidan startade en ny sida som heter barnsidan.se, jag mailade Mia och jodå hon hade sparat min och en massa andras förlossningsberättelser. Så här är den:


Måndag 24/7 -00
Idag var det då dagen D. Dagen då jag skulle sättas igång! Efter två veckor i sängläge på BB så ska det bli himla skönt!! Klockan nio kom doktorn och satte in första slidpillan med prostin. Jag och Jens väntade med stor förväntan hela dagen men inte ett skvatt hände mer än att Jens slog mig i Yatzy ett par gånger. Vi försökte gå igång det hela med promenader över sjukhusområdet men nix pix effekt! Kl 16 så kom farbror doktorn igen och satte in ytterligare ett slidpiller.
Första två timmarna märktes nada... Men vid 18 så kunde jag känna att sammandragningarna började bli krafitgare. Jag gick och tog en dusch och försökte sen att vila en stund. Klockan 22 blev det så transport ned till förlossning, envis som jag var så gick jag själv ned med rullstolen som rullator. Nu börjar något som jag inte önskar min elakaste fiende ens. De värkar som satte in nu var inte nådiga, men med lustgasens hjälp så var de iaf uthärdliga i några timmar men kl 03 på natten så kändes det tämligen hopplöst och dessutom så hade jag inte öppnat mig ett endaste dugg sen vi kom ned. BM och jouren bestämde att stanna upp förlossningen då dessa värkar bara var så kallade pinvärkar och inte gjorde någon nytta.

Det beslutades om att ge bricanyl för att stanna det hela och så sätter man i gång det hela i morgon bitti istället. Kl 0430 så har värkarna nästan avtagit helt och jag somnar sött (enligt Jens så är sött = snarkandes väldigt högt)

Tisdag 25/7-00
Vaknar klockan 08. Har sovit ett par timmar men känner mig fullständigt utvilad, märkligt. Kl 09 så sätts ny slidpilla in för att sätta igång det hela, den här gången går det fortare att sammandragningarna kommer. Går upp och duschar kl 11 samt käkar lunch vid 12 sen startar värkarna på riktigt igen. Men än en gång så verkar det som om de inte gör nån nytta öppnar mig fortfarande inte ett dyft, så läkare beslutar kl 15 att man ska stanna upp det hela åter igen. Men nu ilsknar Jens till och ifrågasätter det hela, BM lovar att vi ska få prata med doktorn innan man stannar upp det hela så han får förklara varför man gör det!

Det hela känns ganska hopplöst och utan lustgasen hade jag gett upp totalt. Medan vi väntar på Doktorn så känns det som om värkarna ändrar karaktär, men BM menar på att det känns så ibland utan att det gör någon nytta. Nähänä.

Men jag tror jag hade rätt! För kl 1605 så går vattnet och HA tji fick ni! Nu kan ni inte stanna upp mig, tänkte jag! Öppen tre cm, det har med andra ord inte öppnat sig mer än innan. Allt känns nu mkt lättare och jag tycker att de kan sänka lustgasen. Tar en ny dusch och känner mig mycket piggare. Provar på akupunktur. Bland annat i magen :-) Rätt tufft för när de tog ut nålarna så sipprade det vatten från magen!

Sammandragningarna bara ökar i intensitet och klockan 21 så ber jag att få Epudrial! När narkosläkaren kommer så är jag knappt medveten om något, mer än att han är göteborgare, säger till den stackaren att håller du på blåvitt får du inte sätta något i min rygg!

Som väl var höll han på GAIS (som om det var bättre :). Kl 22 så sätts dropp för att öka värkarna men det är jag inte ens medveten om att de satt. Det gör förbannat ont igen, men när jag får reda på att det öppnat sig en bra bit sen sist så får jag nya krafter eller om det beror på Epidralen och lustgasen kanske.

Onsdag 26/7-00
Nu börjar allt bli bra jobbigt även för Heffa, hjärtljuden dippar med jämna mellanrum och helt plötsligt så är hela rummet fullt med folk, BM, undersköterska, underläkare samt överläkare. Själv är jag knappt medveten om detta, det enda jag märker är att lustgasen inte funkar längre (inte så konstigt eftersom de stängt av den men inte berättat det för mig) De försöker ta ph värdet på Heffas huvud men lyckas inte så bra. Eftersom de inte fick nått bra värde på detta och CTG visar att Heffas hjärtljud går ned så beslutas det om att man ska försöka med sugklocka så det gör man, själv så krystar jag för allt jag är värld och lite till och ett tu tre så händer det något, jag hör hur huvudet åker ut...men... det känns som kroppen är kvar... huvudet måste ha lossnat, jag håller på att bli knäpp!!

Men snabbt fick vi förklaringen. klockan hade släppt och detta händer en gång till. doktorn förklarar att nu ska de prova med tång oxå och går inte det så blir det raka vägen till OP för ett snitt. Jaha du tänkte jag här gäller det att ta i! I He-vete ska jag snittas jag tänkter inte ha ont överallt! och jag tog i och ut kom vårt underverk!

MOA! Klockan visade på 01.46!

Jag hann knappt med nu för ett tu tre var där massor med folk inne igen, barnläkare och skötare förutom alla de som var där sen innan. Vi fick iaf kolla vilket kön vår sköna fröken hade innan de var tvungna att gå i väg och kolla henne, Jens följde henne hela tiden! Hon vägde 3235 och var 49 cm lång.

Själv fick jag snällt ligga kvar och krysta ut moderkakan samt bli lite sydd... Klockan 05 så fick vi åka upp till BB igen och nu startar Moa's och vårt liv på riktigt!


Tänk vad tiden går, nu har jag en skoltös....