Jag var ute i trädgården och plockade denna vackra kärleksört.  En av mina absoluta favoriter bland höstperennerna. Tyvärr ser man knappt dem i vår vildvuxna rabatt. Måste försöka få den att se trevlig ut till nästa år. Idag skiner solen i Forestad, underbart, dock har meterologen på radion lovar tegn i eftermiddag.

Röd kärleksört, Sedum telephium (syn. S. maximum) är en perenn ört med blågröna, köttiga blad och stjälkar. Den kan bli upp till fem decimeter hög och blommar i augusti-september. Även vinterståndarna är dekorativa, man ska inte klippa ner dem förrän på våren.

Den växer vild i södra och mellersta Sverige, men förekommer även sällsynt längre norrut.

Underarten S. telephium ssp. maximum, kärleksört, kan ibland ses förvildad på sina håll och av den finns det många förädlade namnsorter. På den är blommorna gulvita eller något grönaktiga.

Förr användes kärleksörtens blad mot liktornar och brännsår. Forskaren/läkaren Retzius (1806) skriver också att "Allmogen har med denna Örten hwarjehanda skrock".

Det svenska namnet kärleksört lär den fått för att den ansågs kunna spå i kärleksfrågor.

De flesta kärleksörter trivs i ordinarie, väldränerad trädgårdsjord i full sol. De tål torka bra, men blomningen blir bättre om de får vatten vid behov. Många kärleksörter har lätt att drabbas av mjöldagg om de står för torrt, så vattna vid behov.   (Källa: www.odla.nu)