Jag har som många vet en underbart go kollega, den stora nackdelen med att ha varit hemma och föräldraledig är att jag saknat min Plinga ofantligt. Från att ha träffats nästan var dag i flera år till att bara ses då och då... Trist
 Nu när jag är inne och jobbar lite på timmar då och då så träffas vi ju ibland i alla fall. Vi har dock sprungit om varandra ett bra tag men i morse konstaterade vi via SMS att idag skulle vi äntligen vara på samma ställe vid samma tid dessutom.

Jag börjar min morgon procedur med att hämta nytt vatten i min flaska och på väg tillbaka så hör jag ett välbekant trippande. Tänkte för mig själv att det är lät som Plingans skor och mycket riktigt det var det :-) Tänk att efter 1½ år hemma så känner jag fortfarande igen hennes steg. Steg som gör mig glad!