Om jag kunde se...
vad framtiden har i sin famn så kanske inte nuet gjorde så ont.
Jag ser bakåt och ler, minns dofter och smaker och kan minnas hur det var.
Frågan är minns du?
Det gör ont när jag ser att du försvinner in i något som inte är du.
Jag vill minnas dig som du var.
Jag vill vara liten igen och ligga i din bäddsoffa och dricka din vinbärsaft.
Jag vill att du ska minnas du med.
Mormor lilla...
Kommentarer
Postat av: anna larsson
vad bra skrevet.... jag blev rörd... kanske för att jag känner igen mig.många krammar anna
Postat av: Mia
Kram Linda!
Det är inte lätt när nära blir gamla.
Jag tror att de minns fast de inte kan förmedla i sin virrighet.
Postat av: Lena
Så fint och så känslosamt. Det är en tröst att vi bäst minns det fina och vackra och det gör din mormor också.
Kram Lena
Postat av: Trebarnsmamman
Vad fint du skriver! KRAM
Trackback