Så var då 2010 tillända, när detta publiceras sitter jag i tunnan med goa vänner !
Vi ses 2011

Vår söta snusmus har lite dagen-efter-känsla verkar det som, han är trött och så nöjd med alla sina julklappar. Fast det verkar nästan som om utbudet av roliga saker är för stort. Vad ska man välja, SuperMarioCart, Bilbana eller ska man bygga den häftiga polishelikoptern av Lego. Nä jag tror jag lägger mig och bara myser en stund, verkar han tänka.

Julklapparna är uppplockade och tävlingen är i full gång.
Mamman bevakar allt bakom sitt nya öga :-)

Hoppas att alla mina bloggläsare får en skön och härligt avkopplande jul!
Själv firar jag julafton tillsammans med familjen, mina föräldrar och min bror med familj.
Massor med kramar till er alla!

För nästan 9 år sedan så fick jag min andra dotter, en klok tjej med mycket skinn på näsan visade det sig att det var. Medan jag väntade Snöflingan så lärde jag känna ett gäng mammor via sidan Allt för Familjen. Bland annat mina goa vänninor i  Järngänget, det gäng som bor här i vår närhet. Me like!
 Sen lärde jag även känna lite andra mammor fördelade över hela Sverige och i Canada. I Småland bor Maria, och hon är en av de mammor som bloggar, som jag följer med stort intresse.
Maria skriver tillsammans med sin vännina Sara en intressant blogg som heter Livstid. De reflekterar över livet på ett sätt som jag känner igen mig i, det är ofta jag finner en styrka i att läsa deras tankar. Ville bara hinta er om denna intressanta blogg som jag tycker ni ska ta er tid att läsa.

Maria och Sara beskriver sin blogg så här: Här knypplar Maria och Sara ihop sina tankar om livet och tiden - gärna med din hjälp! Vi startade Livstid i november 2008, med avstamp i två 40-årskriser och en gemensam fest, med samma tema som bloggen nu har.

Livstid hjälper oss förändra det vi tycker behöver förändras och acceptera det vi inte kan göra så mycket åt (enligt den berömda sinnesrobönen). Emellanåt tänker vi att det vi skriver kan vara till nytta för andra. Sedan inser vi vanligtvis att ingen behöver råden bättre än vi själva, och ofta är det först när vi läser på skärmen som vi fattar, på riktigt.

Det här är inte någon tidsbunden dagboksblogg, utan snarare en ständig cirkelrörelse där våra funderingar återkommer och utvecklas undan för undan. Gå därför gärna tillbaka och läs det vi har skrivit tidigare, använd bloggmolnet med nyckelord i högerspalten för att hitta det som intresserar just dig. Och bjud oss gärna på dina tankar!

Idag har våra ljuvliga ungar försökt driva oss till vansinne med allt sitt bråk. Lika underbara är de trotsallt, men....! Känner ändå en sådan vanmakt när de bråkar, bråkar och bråkar. Undrar ibland om de är de enda syskon som bråkar mest hela tiden. Det som gör mig mest ledsen och sorgsen är att jag tycker de skulle kunna ha sån glädje av varandra, framför allt de stora som är så nära varandra i ålder. Hur gör du för att få syskonkärleken att spira och slippa allt bråket?

En liten stund höll de sams medan de var ute i snön och lekte. Sen braka det loss igen. Varför är vissa dagar sådana? Andra flyter liksom på och det bråkas inte alls. Men idag är det som förgjort, tror det har kivats i alla konstellationer idag. Jag inser väl att det kommer att växa bort och att de trots allt tycker om varandra, men vad ska jag göra för att uthärda tills det lugnat ner sig?



Nåväl, nu är alla duschade och ombytta till myskläder, en stunds julkalender och lite glögg kanske kan skapa lite lugn även i det Asplundska hemmet.
Ha en skön adventskväll!
Kram