Jag har letat länge nu, i minst ett år, men jag tror jag har hittat fram. Jag tror jag vet vem jag är och vad jag står för, jag behövde det här året för att få tid till att hitta mig själv, jo jag vet att det låter klyschigt men så är det.  Jag har försökt göra upp med mig själv kring en hel del saker som har legat tillbaka i tiden, långt tillbaka. Bestämt att det där måste jag lämna bakom mig. Jag har på vägen träffat nya vänner och fördjupat annan vänskap. Jag har insett vad mina vänner betyder för mig. Jag har fem goda goda vänner som betyder oerhört mycket för mig, de har hjälpt mig mycket, de har olika egenskaper och min vänskap med dem ser så olika ut men alla är de en viktig kugge i att jag har hittat mig själv, givetvis har älskade J oxå en stor del i min resa men ändå så är min egen del den största, och jag har insett att jag måste inte vara omtyckt av alla utan det som är viktigt för mig är att mina nära vänner och min familj tycker om mig och framför allt att jag själv tycker om mig.
Jag har bitar kvar att jobba på men någonstans tror jag att jag befinner mig på någon form av avsats nu. Jag har länge velat våga hoppa. Nu vågar jag. Jag hoppar. Mot nya utmaningar.