I måndags sa min förvaltningschef  upp sig. Med omedelbar verkan. Trist tycker jag. Han var både kompetent , human och drivande. Dock både förstår och respekterar jag hans beslut. Han har i ett års tid kämpat i motvind med en omorganisation som skulle/ska bli väldigt givande för organisationen, då är det som så att en del av mina kollegor genom vårt fackfröbund satt sig på tvären och börjat hävda att vi har det bra som vi har det... Allt var bättre förr typ....Dessutom så har politkerna visat sig fega och inte stöttat upp honom på det sättet som han ansåg sig ha fog för. Nåväl kontentan är att han helt enkelt sa upp sig. Jag beundrar människor som vågar ta beslut över sina liv, om jag inte gillar hur en verksamhet bedrivs har jag ett eget aktivt val. Min chef gjorde det, Älskade J gjorde det förra hösten, min pappa gjorde det för ett par år sen, det är modigt och klokt. Önskar så att fler människor tog tag i sina egna liv istället för att  förvänta sig att andra ska ta tag i dem till dem. Jag har alltid sagt att jag ska göra detsamma, återstår och se om jag hamnar där om jag gör det samma.  Man har bara ett liv och det är för kort för att slänga bort genom att jobba på ett ställe som man itne trivs på