Som vabnligt händer det mycket... Min farmor har varit sjuk. Det berörde mig mer än jag skulle ana. Trots att hon är 86 så har jag nog inte riktigt velta inse... men det gör jag nu även om det var en jobbig insikt..

Våra vänner ska skiljas....Detta har berört mig mycket, vår  ena vän har mått och mår så fruktansvärt dåligt, hon förstår itne hur hon ska kunna resa sig upp igen...och jag förstår henne. Det gör så ont att få ett sånt här uppvknanden. Vi finns där fär för dig vår älskade vän, det hoppas jjag du vet.
När något sådant händer börjar man fundera dels över vad man själv varit med om och dels hur man har det själv just nu. Jag inser att när jag gick igenom min livskris för tio år sen så blev jag stark, mycket starkare än jag trott. Även om jag länge trodde att det aldrig skulle sluta göra ont, så har det gjort det, jag vet dock inte när det slutade göra ont... En del i min läkeprocess har givetvis varit min älskade J. Han är så stark, trygg, snäll, omtänksam och för att inte tala om klok. Jag älskar honom så.. Hoppas jag kan vårda mitt förhållande till honom så att det fortsätter att vara bra. Jag älskar dig.  Jens!


Oxå Snusmusen..... men det får nog bli ett eget  inlägg....