Jag skrev ju häromdagen att jag hade svårt att få till middagar. Det är väl egentligen så att jag är så osäker på mitt matlagande att det begränsar mi, det begränsar mig mycket till och med. Idag bestämmde jag mig för att göra lasange, jag har aldrig lyckats göra en god bechamelsås(stavas det så?) med följd att min lasange sällan blir god, men idag tror jag att jag lyckades, den smakade i alla fall gott innan jag blandade ihop allt.

Min osäkerhet kring matlagande har funnits i många år, i den här familjen skämtas det fortfarande glatt om när jag skulle försöka överaska Älskade J genom att bjuda på sås, potatis och någon köttbit, vad händer jo jag koncentrerar mig så hår på att göra såsen (som för den delen blev väldigt god och riklig) att jag glömmer bort att potatisen kokar... med följd att det ett tu tre börjar osa konstigt, då har jag kokat potatisen torr.

Eller som den gången när jag skulle göra kalops (numera kan jag detta) och telefonen ringde och jag pratade bort en stund för att dörefter fullständigt glömt bort att jag lagade mat och gick och badade badkar en stund, jag kan säga att störtkokad kalops inte är någon hit....

Men sakm den som ger sig har jag tänkt, jag kämpar på och alltreftersom jag vågar prova så blir det oxå både smakrikare och godare.


Min bror har i flera års tid vid ett flertal  tillfällen sagt efter att ha ätit av min nobla matkonst "Det här var ju FAKTISKT gott"  Nu vet jag att min bror har sagt så för att hans förväntnigar har varit så lågt ställda att allt måste smaka bättre än det han förväöntat sig, men någonstans har jag ändå lyckats förbättra min matkonst då han numera inte grundar på Mc Donalds längre när han ska hit.